2021-08-16
Praktiknära forskning om kameran som verktyg för att skapa mening och lära
Burlövs kommun har ett starkt intresse för utveckling, och på alla nivåer undersöker vi i verksamheten för förskola och skola hur vi kan utveckla vår verksamhet på vetenskaplig grund. Exempelvis utforskar förstelärarna tillsammans på vilka sätt vår utbildning idag vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet samt hur vi kan använda oss av ett vetenskapligt förhållningssätt i våra utvecklingsprocesser.[1]
Som en del av denna process är också jag, Maria Söderling, halvtidsanställd som doktorand på Malmö universitet parallellt med mitt uppdrag som lektor i Burlövs kommun sedan 2019. I mitt avhandlingsarbete undersöker jag i nära samarbete med en grupp lärare på Dalslundskolan 4–6 hur kameran kan användas som ett verktyg för att skapa mening och lära.
I detta blogginlägg belyser jag bakgrunden till mitt val av forskningsfokus, förklarar varför jag har valt att genomföra studien i nära samarbete med kollegor samt lyfter betydelsen av att lärare ges möjlighet att förvalta erfarenheter från att delta i forskningsprojekt. Texten avslutas med en inbjudan till ett webbinarium den 27/9 kl 15–16.30 under vilket lärarna på Dalslundskolan 4–6 delar med sig av sina erfarenheter av att arbeta med kameran som verktyg.
Med kameran som verktyg för att skapa mening och lära
Sätten att erfara världen har förändrats
Under de senaste decennierna har globaliseringen och digitaliseringen haft stor påverkan på hur vi kommunicerar och lär i såväl informella som formella miljöer. Sätten att erfara världen har förändrats. När det gäller bilder visar exempelvis undersökningen Ungar och medier 2019 hur central kommunikation genom fotografi är för barn och unga idag: I åldersgruppen 9–12-åringar använder en stor del bildbaserade kommunikationsappar: Snapchat används av 88% och Instagram av 58% av de 59% som använder sociala medier. I åldersgruppen 13–16-åringar använder en absolut majoritet Snapchat (93%) och Instagram (88%) av de 95% som använder sociala medier (Statens medieråd, 2019).
Satsningar på digital teknik skapar möjligheter som inte förvaltas
Tack vare satsningar på digital teknik har vi i dag stora möjligheter att låta elever skapa mening och lära på många olika sätt. En mängd studier visar också att medveten användning av olika uttryckssätt kan främja elevers möjligheter att skapa mening och lära (Se exempelvis Björck, 2014; Capello, & Lafferty, 2015; Hagelskjær m fl, 2011; Höglund, 2017; Lindstrand, 2006; Rasmussen, 2017; Wiseman, Mäkinen & Kupiainen, 2015).
Men satsningarna på teknik har inte inneburit samma satsningar på att undersöka hur exempelvis arbete med fotografi och film kan användas i undervisning eller på att i lärarutbildningar ge blivande lärare den kompetens de behöver för att använda sig av de nya möjligheterna. Det innebär att skolor i Sverige inte förmår skapa möjligheter för elever att utveckla förmågan att använda olika uttryckssätt på det sätt som de exempelvis behöver för att medvetet kunna navigera i informationsflöden eller tolka bilder i läroböcker. Skolinspektionen (2018) har kvalitetsgranskat undervisningen om källkritiskt förhållningssätt i svenska och samhällskunskap. Resultaten visar att undervisningen om digitala källor behöver uppdateras på många skolor samt att rörlig bild inkluderas i undervisningen på mindre än hälften av skolorna. Granskarna menar också att det finns en syn på att unga är digitalt självlärda. Att det finns bilder, som kan vara svåra att tolka för elever visar också forskare som Nygård Larsson (2011). Även om de flesta elever har rika erfarenheter av att tolka och skapa bilder på sin fritid, innebär det inte per automatik att de har utvecklat den förmåga som behövs för att kunna lära med hjälp av bilder som möter dem i skolans läromedel. I sammanhanget är det också relevant att lyfta fram att det finns exempel på studier som visar att även i situationer där elever ges möjlighet att arbeta med olika uttryckssätt parallellt är det den skriftliga delen av arbetet som lärare bedömer (Se exempelvis Borgfeldt, 2017 och Godhe, 2014).
Att skriften som uttryckssätt är så dominerande i svensk skola idag begränsar alla elevers möjligheter att skapa mening och lära, samtidigt som det innebär att de inte förbereds för att verka i ett samhälle vars kommunikation blir alltmer visuellt baserad. Dessutom kan den skriftliga dominansen orsaka särskilda problem för vissa grupper av elever. Det kan gälla såväl nyanlända och flerspråkiga elever, som elever som av andra anledningar kommer till skolan med en begränsad läs-, tal- eller skrivförmåga och/eller behöver mycket tid och stöd i utvecklingen av dessa förmågor.
Valet att fokusera på kameran som verktyg aktiverar ett spänningsfält
Idag är det således så att medan unga människor på sin fritid deltar i miljöer där olika uttryckssätt som bild, ljud och gester samspelar, möter de i skolan miljöer som i många ämnen domineras av tal och skrift.
I undersökningar av hur arbetet med fotografi och film kan användas i skolan, är det viktigt att vara medveten om att anledningen till att inte kunskapsbasen kring hur kameran kan användas i undervisningen har ökat i paritet med möjligheten att använda den, kan hänga samman med hur olika uttryckssätt värderas. Arbetet med att utforska hur elever skapar mening och lär när de uttrycker sig visuellt genom fotografi och film, innebär att andra uttrycksätt än tal och skrift ställs i förgrunden. Det valet aktiverar ett spänningsfält inom utbildningsvetenskapen, åtminstone för de ämnen som historiskt haft störst ansvar för att undervisa elever om kommunikation genom bild och genom texter som består av flera olika uttryckssätt – bildämnet och svenskämnena. I bildämnet kan motståndet förklaras med att digitaliseringen utmanar betydelsen av originalitet och bildämnets tradition av att använda sig av metoderna teckning och målning samt penna, pensel, papper och färg som redskap. Även ’det heliga’ inom svenskämnena – att tillägna sig skönlitterära texter samt utveckla sin tal- och skrivförmåga – utmanas av digitaliseringens möjligheter, förutom när det gäller den digitala teknologins möjligheter att använda och skapa multimodala presentationer (Erixon m fl, 2014).
Att tal och skrift fortsätter att dominera undervisningen kan således förklaras med att lärare saknar tillräcklig förståelse för hur olika uttryckssätt kan användas samt att det i vissa ämnen finns ett spänningsfält kring val av uttryckssätt.
I valet av fokus för min undersökning utgår jag från att digitaliseringen har förenklat användningen av uttryckssätt som ljudinspelningar, fotografi och film, men att vi behöver mer forskning kring betydelsen av användning av dessa uttryckssätt för att kunna använda deras potential i undervisning. I mitt val av forskningsfokus väljer jag att ha som mål att möta en aspekt av det behovet genom att bidra till ökad förståelse för hur elever kan använda kameran som ett verktyg för att skapa mening och lära.
Varför en praktiknära studie?
Redan när jag sökte till forskarutbildningen hade jag tillsammans med förvaltningsledningen ambitionen att kommunen skulle kunna förvalta min utbildning under tiden den pågick. Visionen har arbetsnamnet ”Kan en kommun doktorera?”[2]. Jag hade också tankar om att på något sätt genomföra studien tillsammans med kollegor, men hade inte formen klar. En central utgångspunkt var emellertid att det bästa vore att använda en design som gjorde det möjligt att forma och iscensätta undervisningsprocesser under studiens gång, eftersom arbete med kameran som verktyg för att skapa mening och lära inte utgör etablerade undervisningsprocesser i svensk skola idag. Studiens design växte fram under mitt första år som doktorand 2019/2020, då jag bland annat fick möjlighet att orientera mig i praktiknära forskningstraditioner. Samtidigt pågick ett samtal i den referensgrupp som vi i Burlöv skapat kring min doktorandutbildning med syftet att utforska hur kommunen kan förvalta min utbildning. Under året 19/20 bestod den framför allt av rektorer.
Valet att genomföra en praktiknära studie aktiverar ytterligare ett spänningsfält
Tidigare i texten har jag lyft fram att valet att ställa andra uttryckssätt än tal och skrift i förgrunden i min undersökning aktiverar spänningsfält inom utbildningsvetenskapen. Det är tydligt att valet att genomföra studien nära praktiken också aktiverar spänningsfält, vilket inte minst märks genom att det ofta är denna aspekt av min undersökning som problematiseras och diskuteras vid seminarier och konferenser. Enligt Askling (2006) konkurrerar två synsätt med varandra inom utbildningsvetenskapen rörande vilket perspektiv som forskningen ska utgå från: Medan det ena förordar ett renodlat skol- och lärarperspektiv, förordar det andra ett mer generellt samhällsperspektiv. Denna dikotomi är emellertid inte den enda som kännetecknar det utbildningsvetenskapliga fältet i Sverige. Även inom perspektivet som pläderar för ett renodlat skol- och lärarperspektiv råder det olika meningar om vems frågor utbildningsvetenskaplig forskning ska besvara samt om var den ska bedrivas samt hur och av vem. Den praxisorienterade klassrums- och lärarforskningen med stora krav på praktisk relevans ställs mot forskning som tar sin utgångspunkt i forskarnas egen nyfikenhet, och medan den förstnämnda ofta är teorisvag är den andra mer metodmedveten och teoristark, men blir ofta beskylld för att den har ett begränsat värde för skolan och lärares arbete (Askling, 2006; Noffke, 2009 [3]).
Jag menar att diskussionen ofta fastnar i olika förhållningssätt som ställs mot varandra, vilket inte är märkligt eftersom vi historiskt i Sverige haft få samverkansytor för forskare och verksamma i förskola och skola. De senaste årens satsningar på Skolforskningsinstitutet och på ULF-avtalet är en tydlig konsekvens av att befintlig forskning behöver göras mer tillgänglig samt att mer praktiknära forskning behövs. Jag är övertygad om att vi de närmaste åren – tack vare de samarbeten som har kunnat initieras tack vare ULF-avtalet – kommer få konkreta exempel på olika former av samverkansformer, vilka kommer kunna bidra till att nyansera diskussionerna. Min förhoppning är också att utgångspunkten i framtiden inte kommer att vara vilken form av forskning som bör prioriteras framför den andra och varför, utan att diskussionerna istället kommer att handla om vilka behov olika former av forskning kan möta samt också om hur vi kan skapa utrymme för såväl lärare som forskare att förvalta erfarenheter av samarbeten. Jag menar exempelvis att när det handlar om att förändra undervisning för att möta nya behov hos elevgrupper eller möta samhällsförändringar finns det flera anledningar som talar för att den forskningen bör ske i nära samarbete med praktiken.
Att skapa utrymme för skolutveckling i samband med praktiknära forskning
I Burlövs kommun prövar vi nu ett sätt för samverkan när vi strävar efter att förvalta en doktorands forskarutbildning under tiden den pågår. Vi är övertygade om att det finns många fler. Under läsåret 19/20 kom referensgruppen fram till att det var viktigt att lärarna som medverkade i studien själva skulle önska det samt att arbetet kunde knyta an till tidigare utvecklingsarbete. När vi valde den aktuella skolan prioriterade vi den skola som skapade ett tydligt utrymme för lärarna att använda till utvecklingsarbetet, eftersom det skulle öka de medverkande lärarnas möjligheter att kunna förvalta sina erfarenheter av samarbetet. Samarbetet med Dalslundskolan 4–6 inleddes hösten 2020 och kommer pågå under hela 2021.
Kommunen har gjort det möjligt för mig att använda även delar av min tjänst i Burlöv till det pågående utvecklingsarbetet, och Dalslundskolan 4–6 har gjort det möjligt för de medverkande lärarna att använda cirka 60 minuter/vecka samt tid på studiedagar och konferenser till arbetet. Det innebär att jag, rektor och den lärare som är processledare på skolan kan utforma processen tillsammans. Målet är att skapa förutsättningar för såväl skolutveckling som insamling av empiri till min studie. För lärarna innebär det att de får möjlighet till såväl orientering i teori och tidigare forskning, som till planering och reflektion. Under arbetets gång skapar de också erfarenheter som de tillsammans kan pröva och på sikt också bepröva tillsammans med kollegor på andra skolor i kommunen och utanför kommunens gränser.
För mig som doktorand innebär det att jag har möjlighet att dela med mig av relevant forskning till lärarna samt kan delta när de planerar, genomför lektioner och reflekterar efteråt både individuellt och i grupp. När jag har designat studien har jag inspirerats av educational design research (McKenny & Reeves, 2012/2018). Arbetet i educational design research sker i cykler, vilket gör det möjligt för såväl mig som forskare som för de medverkande lärarna att låta erfarenheter av arbete i en cykel påverka utformningen av undervisningen i nästkommande cykel. Under läsåret 19/20 sker den första utforskande fasen vars resultat kommer påverka designen och bidra till ett mer preciserat forskningsfokus under studiens andra fas under hösten 21. Eftersom min studie intresserar sig för ett område som ännu inte är så beforskat passar det mycket väl att kunna anpassa design och dokumentationsmetoder utefter resultat av fortlöpande analyser.
Webbinariet – en möjlighet för lärarna att presentera och diskutera sina erfarenheter
Den 27/9 kl 15–16.30 bjuder Burlövs kommun in intresserade till ett webbinarium. Webbinariet genomförs i samarbete med Film i Skåne och Svenska filminstitutet och är en del av Dalslundskolans utvecklingsarbete. Förutom att utformningen av skolans utvecklingsarbete presenteras på webbinariet kommer lärarna också att dela med sig av konkreta exempel. De kommer exempelvis beskriva hur deras elever med fotografi besvarat en rad uppgifter, som: Vad är geografi?; Vad gör dig glad?; Visualisera och värdera din slöjdprocess!; Hur känner huvudpersonen när…? Gestalta demokrati i ett fotografi! Lärarna kommer också presentera arbete med längre lektionsförlopp samt identifierade möjligheter och utmaningar. Syftet med webbinariet är att skapa en möjlighet för de medverkande lärarna att presentera arbetet med kameran som verktyg från sitt perspektiv och bjuda in till diskussion kring sina erfarenheter. Hör av dig till mig om du önskar en inbjudan till webbinariet (maria.soderling@burlov.se).
Referenser
Askling, Berit (2006). Utbildningsvetenskap: ett vetenskapsområde tar form. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Björck, Catrine (2014). ”Klicka där!” En studie om bildundervisning med datorer. Doktorsavhandling- i utbildningsvetenskap med inriktning mot praktiska kunskapstraditioner. Stockholm: Stockholms universitet.
Borgfeldt, Eva (2017). ”Det kan vara svårt att förklara på rader” Perspektiv på analys och bedömning av multimodal textproduktion i årskurs 3. Göteborg: Göteborgs universitet.
Capello, Marva & Lafferty, E Karen (2015). The Roles of Photography for Developing Literacy across the Disciplines. The Reading Teacher. 69(3):287-295.
Erixon, Per-Olof (red.) (2014). Skolämnen i digital förändring. En medieekologisk undersökning. Lund: Studentlitteratur.
Godhe, Anna-Lena (2014). Creating and assessing multimodal texts – Negotiations at the boundary. Göteborg: Göteborgs universitet.
Hagelskjær, J., Holmgaard, A., Pedersen, H. & Lindekilde, S. (2011). Animeret til Læsning – Et studie i animations- pædagogikken mulighed for at udvikle læseforståelseskompetencer hos elever på folkeskolens mellemtrin. Viborg: Nationalt Videncenter for Læsning.
Höglund, Heidi (2017). Video Poetry: Negotiating Literary Interpretations Students’ Multimodal Designing in Response to Literature. Åbo: Åbo Akademi University Press.
Lindstrand, Fredrik (2006). Att göra skillnad. Representation, identitet och lärande i ungdomars arbete och berättande med film. Stockholm: HLS förlag.
McKenney, Susan & Reeves, Thomas C. (2012/2018). Conducting educational design research. London: Routledge.
Noffke, Susan E. & Somekh, Bridget. (red.), (2009). The SAGE handbook of educational action research [Elektronisk resurs]. London: Sage
Nygård Larsson, Pia (2011). Biologiämnets texter. Text, språk och lärande i en språkligt heterogen gymnasieklass. Malmö: Malmö högskola.
Prediger, Susanne, Gravemeijer, Koeno & Confrey, Jere (2015). Design research with a focus on learning processes: an overview on achievements and challenges. Special issue of ZDM Mathematics Education, 47(6), 877-891.
Rasmussen, Helle (2017). Kompleks betydningsfremstilling i digitalt billedarbejde og billedæstetisk kompetenceudvikling i skolen. Aalborg: Aalborg Universitet.
Skolinspektionen (2018). Undervisning om källkritiskt förhållningssätt i svenska och samhällskunskap. Årskurs 7- 9. Tematisk kvalitetsgranskning 2018. (Hämtad 2018-12-19 från https://www.skolinspektionen.se/beslut-rapporter-statistik/publikationer/kvalitetsgranskning/2018/undervisning-om-kallkritiskt-forhallningssatt-i-svenska-och-samhallskunskap/)
Statens medieråd (2019). Ungar och medier 2019.
Wiseman, Angela M, Mäkinen, Marita & Kupiainen, Reijo (2015). Literacy Through Photography: Multimodal and Visual Literacy in a Third grade Classroom. Early Childhood Education (2016) 44: 537-544.
Maria Söderling
Lektor med fokus på literacyutveckling, Burlövs kommun
Doktorand, Malmö universitet
[1] Läs gärna mer här: https://www.burlov.se/utbildningbarnomsorg/kvalitetochutveckling/forstelarare.4.11dc250215a730e0350dbe44.html
[2] Läs gärna mer här: https://www.burlov.se/utbildningbarnomsorg/kvalitetochutveckling/kanenkommundoktorera.4.3630987415aa66f41495aaed.html
[3] Med referens till Furlong och Oancea (2006).
